Namsos kommune
Namsos kommun / Nåavmesjenjaelmien tjïelte har sitt namn efter den stora älven Nåavmesje/ Namsen som rinner ut i fjordsystemet centralt i kommunen. Kommunen omfattar tre reinbeitesdistrikt, staden Namsos samt många samiska kulturmiljöer
De gamla samiska namnen på älven Namsen och området Namdalseid; Laakese og Aejrie, berättar om samisk historia ända tillbaka till vikingatiden. Laakese och Aejrie är ord som har lånats in i samiskan från fornnorskan. Även ortnamn som Dåapma og Dåapmajaevrie berättar att kommunen är ett samiskt kulturlandskap, och centralt renbetesområde för tre sïjth/ reinbeitedistrikt. Kommunen är ett av Trøndelags största vinterbetesområden för reinbeitesdistriktens renar. I alla delar av kommunen finns samiska kulturlämningar. Konkret möter oss den samiska historien genom namn som Buvriejaevrie (Stabbursvatnet) och Finnbudalen. Vissa kulturlämningar är uppmärkta och ligger i anslutning till vandringsleder i stadens närhet och runt om i kommunen. Namdalsmuseet i Namsos har som en del i sina utställningar både samiska föremål och två samiska byggnader, en kåta och en förrådsbod, från en samisk boplats i Lænnamarka nära staden.
Kommunens store norska författare, Olav Duun (1876-1939) från Jøa, har i sin litteratur skildrat den samiska delen av samhället som han kände till. Han ger oss några glimtar från den fastboende samiska befolkningen i området. Det mest kända exemplet är kanske från romanen I blinda, som skildrar ett omtvistat äktenskap mellan en samisk flicka och en norsk yngling som slutade tragiskt. Detta är berättelser baserade på en annan tidsperiod, och när kommunen idag har antagit ett samiskt namn, vittnar det om förändringar från den tid Olav Dunn hämtade sin inspiration från.
Staden Namsos/ Namsovse har ända sedan den grundades 1845 varit ett viktigt centrum för handel och kommunikation. Staden var därför en naturlig plats för att bygga en samisk skola och hålla samepolitiska möten. Den första sameskolan i södra Norge, som var en internatskola, startades i Havika i Namsos 1910 av det norska missionssällskapet. Skolan var privatägd, men fick även statliga bidrag. Skolan hade obetydlig samisk prägel och sällan samisk personal. Havik-skolan var en del av förnorskningen av samerna. Internatskolan var i drift fram till 1951, och hade enbart samiska elever. Därför har många samer anknytning till Namsos, antingen genom sin egen eller sina släktingars skolgång. Många av eleverna blev även konfirmerade i Namsos.
Det geografiska läget och tillgången till kommunikationer var anledningen till att sameskolan förlades till Namsos, och var även orsaken till att Namsos blev ett centrum för samepolitiska möten. Flera politiska möten hölls i Namsos under tioårsperioden före det första landsmötet i Trondheim 1917, och staden intar därmed en viktig plats i den tidiga samepolitiska historien. Kända politiker som Daniel Mortenson, Elsa Laula Renberg, Martin Jonassen, John Eliassen Boere, Sanna Jonassen och Anton Jonassen var ofta i Namsos, och några av dem bodde i kommunen. Flera av dem hade barn på skolan i Havika.