Bølarenen är en av de mest kända hällristningarna i Skandinavien 

Bølarenen är en hällristning som består av en naturalistiskt uthuggen ren, 180 centimeter lång och 136 centimeter hög. Bølarenen återupptäcktes 1842 och är en av de mest kända hällristningarna i Norge och Skandinavien. På 1960-talet påträffades björnen, övriga ristningar har påträffats 2001 och senare. De andra motiv som finns avbildade är älg, fågel och en människa med stav som går på skidor och något som kan tolkas som en vulva. Dessutom finns ett antal ristningar som inte bildar något klart motiv som kan urskiljas idag.

Hällristningarna vid Bøla är gjorda för 4 000 – 5000 år sedan. De ligger i anslutning till en mindre fors nära Snåsavatnet.  Hällristningarna hör till den äldre typen i området som burkar kallas jakt- och fångstfolkens hällbilder.  Då ristningarna gjordes låg de nära en havsfjord som då var de inre delarna av Trondheimsfjorden.  Från samiskt håll har det återkommande påpekats att Bölarenen inte är en sarva (rentjur).

Troligen är det en aaltoe, vaja, eller en så kallad staajne, en vaja som aldrig får kalv, som hamnat i ett slags mellanläge mellan ett han- och hondjur, både i storlek, fysik och temperament. Från samiskt håll har dessa mindre vanliga renar setts som viktiga och lyckobärande. De kopplas till nåejtie (nåjden) och dennes behov att kunna röra sig i olika gränsland och mellan den här verkligheten och andra dimensioner. Om Bølareinen istället föreställer en aaltoe (vaja) kan en del av betydelsen syfta till fruktsamhet. Aaltoe bär fram och föder miesieh (kalvarna). Hällbilder av älgar från samma tid visar också på att det är hondjuren främst som avbildas då djuren nästan uteslutande avbildas utan horn. Aaltoe är dessutom det dominanta djuren i flocken under vinterhalvåret då sarvah (rentjurarna) går hornlösa. Avbildningen kan i så fall berätta att det som ristningarna berättar om utspelade sig på vinterhalvåret. Skidlöparen vid Böla indikerar också vintertid.