Förvaringsgrop, förvaringsgropar, boerne, boernh

Förvaringsgropar hör till den äldsta typen av fornlämningar i Skandinavien och verkar ha anlagts redan av de första människorna som vandrade in i området efter istiden. De förekommer i störst antal i fjällvärlden och ute vid kusten, vanligen i så kallade klapperstensfält.

Förvaringsgropar har använts från stenåldern och i samiska sammanhang långt in på 1900-talet och är en slags föregångare till jordkällaren.  Syftet med gropen var vanligen att förvara kött och mjölkkaggar till våren.  Genom förvaringen processades även maten i viss mån och nya smaker tillkom. 

Från gropar vid kusten visar analyser att man under stenålder även tycks ha förvarat sjöfågel inpackade i näver där. Groparna från stenålder kan vara relativt stora, upp till 1,5 m djupa eller ibland mer. De gropar som använts av samer under de senaste 1 000 åren är vanligen mindre, ca 0,5 m djupa, men det förekommer betydligt större också. Gropen var ofta klädd med flata hällar och en eller flera hällar som lock. Det som förvarades i gropen las ofta i näver eller kaggar. En del anläggningar är uppkallade efter vad som förvarats i dem, ex mjölkgrop och köttgrop. 

Förvaringsgropar förekommer både som enstaka anläggningar och som flera anläggningar anlagda efter varandra längs en grusås eller liknande lättdränerad mark. Placeringen av groparna gjordes under äldre tid främst i klapperstensfält, senare på åskrön eller inne på själva vistet. Till fjälls ligger de ofta på åskrön eller små höjder då dessa delar snabbt blir snöfria på våren och innehållet då lättare kan nås.