Björngrav, biessengaelmie, duvriengaelmie

Björnen är ett av de allra heligaste djuren i vår samiska mytologi. Kanske är det för att björnen enligt traditionen är släkt med oss saemieh, samer.

Björnen jagades traditionellt i en jaktform som innehöll många riter. Efter en lyckad björnjakt och därefter björnfest, skulle björnen hedras med en begravning. Allt enligt en pakt saemieh och björnen en gång ingått. Den sägs komma från tiden då landet här kom fram efter istiden.

Arkeologiska undersökningar av björngravar visar ofta att björnens ben har lagts på en bädd av björkris. Benen ligger i någorlunda god anatomisk ordning och björnen har ibland fått med sig gåvor i form av en ring eller kedja av mässing. Efter det har benen täckts med ett skyddande lager av näver innan annat material som kluvna plankor, sten och torv lagts ovanpå.

Syftet med att hedra björnen var att om björnen återuppstod så skulle den villigt låta sig dödas igen av saemieh som behandlat den väl. Det finns många namn för björnen, eftersom man undvika att säga dess riktiga namn. En känd plats med en björngrav kunde kallas biessengaelmie – vilket närmast kan översättas som ”heliga djurets grav”. Minst ett namn till för björngrav förekommer, duvriengaelmie.

Ca 20 björngravar är daterade. De spänner tidsmässigt från vår tideräknings början och in i 1800 – talet. Flest dateringar finns från två perioder; från 1000-talet till 1350 och från 1600 – 1800-talet.  

Baalka har utvecklats inom Interregprojektet Beavnardahke, ett projekt av Gaaltije – sydsamiskt kulturcenter i Östersund och Saemien Sijte – sørsamisk museum og kultursenter i Snåsa. Projektets finansiärer är Interreg Nord, Saemiedigkie, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Kulturrådet och Trøndelag Fylkeskommune.

  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
Logotype in footer
Logotype in footer