Hero image
Bengömmor finns ofta i anslutning till samiska boplatser. Foto Ann Kristin Solsten

Bengömma, måaroevåarhkoe

Bengömmor påträffas vanligen på eller i anslutning till samiska visten, boplatser. Det är främst en samling obrända och märgkluvna renben som placerats på en skyddad plats.  

Praktiken att ta hand om renens ben och lägga dem på ett särskilt ställe i markerna förekommer än idag och tycks ha stått starkare, utifrån antalet påträffade bengömmor, på sydsamiskt område än i många andra områden. Bengömmor har daterats från 1000-talet och framåt. En vanlig placering är under en sten eller i en skreva. Ibland har benen deponerats i en sjö eller kallkälla. De kan också grävas ner. Bengömmor kan även innehålla ben från andra djur än rent ex får, get och skogsfågel 

Bengömmorna har flera funktioner. Många av våra äldre menar att benresterna samlades ihop efter måltiden för att inte hundarna skulle sätta dem i halsen, för att hålla rent och snyggt, för att hedra renen och för att få behålla renlycka. Vissa bengömmors utseende antyder en förhoppning om att djuret ska återuppstå, ungefär som björnen i en björngrav. 

Baalka har utvecklats inom Interregprojekten Beavnardahke och Sámis on the Coast – Beavnardahke II, två projekt av Gaaltije – sydsamiskt kulturcenter i Östersund och Saemien Sijte – sørsamisk museum og kultursenter i Snåsa. Projektens finansiärer är Interreg Nord, Saemiedigkie, Länsstyrelsen Västernorrland, Länsstyrelsen Jämtlands län, Kulturrådet och Trøndelag Fylkeskommune.

  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
  • Logotype in footer
Logotype in footer
Logotype in footer